Fotograf Sarah Perfekt

Ikon

Brandstationen – en räddningsaktion

I det nordvästra hörnet på Gåsebäck står den gamla brandstationen som byggdes i början av andra världskriget. Byggnaden togs ur bruk som brandstation 2015 och har sedan dess hotats att rivas flera gånger. 2016-17 räddades den från rivningsödet av ensamkommande flyktingpojkar som akut behövde en tillflyktsort för en tid. Sedan stängdes den ner, allt flyttades ut, vattnet stängdes av och byggnaden gjordes rivningsklar på nytt. Ett andetag från jämningen med marken drog kommunen själv i handbromsen och gjorde helt om i våras. Stationen blir kvar och nu vill en projektgrupp från kommunen som har modet att tänka utanför systemet skapa en plattform för den fria kulturen där.

Relationen mellan människan och en plats byggs av olika anledningar. Fem personer fick berätta om vad brandstationen betytt för dem. Intervjuer och foto finns att läsa i Kulturimperiet nr 1 2018.

Bilder från brandstationen och människorna i och kring den:

Gymnastiksalen.

 

Klättertornet.

 

Hossein bodde på brandstationen 2015/2016.
”Jag hade varit i Helsingborg några månader när jag flyttade in på brandstationen. Vi var ungefär 50-60 killar och många hade en svår situation med mycket oro. Själv tänkte jag att vi inte kunde göra något åt det utan var tvungna att acceptera situationen som den var. Så jag spelade och spelade och spelade. Du vet, musik är samma i alla länder – kan man ackord, rytm och melodi behöver man inte förstå språket i ett land.”

 

Handfat vid ett av logementen.

 

Kylskåp vid gamla ambulanshallarna.

 

Jörgen Hallbäck, fd brandchef och brandingenjör bodde på stationen under fyra år:
”Mina barn har sprungit fram och tillbaka överallt här, gymnastiksalen var ett himmelrike för dem. Hade de inget att göra sprang de ner där eller ut på fotbollsplanen.
Man vande sig vid att leva med hur det är här. Hände det något stort kunde jag inte låta bli, då stack jag ner i larmcentralen och frågade vad som var på gång. Det hörde lite till jobbet att man hjälpte till fast man var ledig om det behövdes assistans – det låg i självbevarelsedriften.”

 

Brandbilshallen.

 

Tomma klädkrokar i brandbilshallen.

 

Therese Jarmo, konstnär och filmmakerska:
”Gåsebäck är ett litet industriområde som man cyklar genom på fem minuter men det finns sjukt många som jobbar och lever här. Det som lockar är det bortglömda och hemliga – man kan vara lite friare här oavsett vad man skapar.”

 

En gammal overall hänger kvar i omklädningsrummet i verkstaden.

 

Kvarlämnad tidning i verkstaden.

 

Ali Anwar bodde på brandstationen under ett år när han kom till Sverige under flyktingkrisen 2016:
”Under tiden på brandstationen tänkte jag mycket på mina föräldrar, jag oroade mig och hade ont i huvudet hela tiden. Det tog nästan två år innan jag hittade dem igen – på Facebook. Jag skickade ett meddelande till min pappa och berättade att det var jag. Han skrev tillbaka att de var i Iran och att han hade tappat bort min lillebror också. Men min bror är hittad nu och det gör mig glad.”

 

Anslagstavla från ett av konferensrummen.

 

Kvarlämnad kalender.

 

Helena Taps, arkitekt och stadsplanerare i Helsingborgs kommun:
”Vår önskan är att fylla den gamla brandstationen med verksamheter och fri kultur. Vi vill jobba medskapande – har man en idé ska man kunna komma hit och få möjlighet att genomföra den. Det är förlösande för människor att skapa. Det behöver finnas en arena för all kreativtet.”

 

Källarplan.

 

 

Bostadslägenhet på översta våningsplan.

 

Bild från logementen.

 

 

 

Filed under: miljö, porträtt, reportage, , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: